Bröllop? Barn?

Det är dom två frågorna som har funnits som mest i mitt huvud ida, lr ja egentligen igår. Jag vet att jag är ung, jag är bara 20 år och jag kanske är knäpp som vill ha barn och gifta mig redan nu? Men så känner inte jag, jag känner som att det är det jag verkligen vill, jag känner mig redo, det känns som om hela mitt liv har passerat och jag har inte gjort många viktiga saker.

Kanske är det ett problem för mig att känna så, men jag känner mig verkligen gammal och som om ungdomens tid är långt förbi. Kanske är det därför jag har svårt att ha kul för att det känns som om det inte ”talar” till mig, gud va svårt det är att försöka förklara. Det är som ibland när jag är ute på krogen och ser hur alla mina vänner är riktigt glada och har kul så känner jag att jag hellre skulle vilja sitta hemma med en skrikande unge för då skulle jag kunna vara ärligt lycklig.  Kanske är det den riktiga sanningen eller så ljuger jag för mig själv, vad vet jag?

Jag känner en nära vän till mig som har en dotter, han har aldrig träffat henne och kommer förmodligen aldrig att göra, hans dotter blir 3 i år och även om han inte träffat henne så känner han att han skulle kunna ta så bra hand om henne och bli riktigt lycklig bara han hade fått chansen som dotterns mamma tog ifrån honom genom att flytta utomlands.

Jag tänker likadant ibland, att saker och ting bara tas ifrån en utan mening, för mig just nu är det min tro, min tro på att jag någonsin kommer bli lycklig igen, tron på att jag nån gång kommer bli en pappa, tron på att jag någonsin kommer hitta någon att gifta mig med. Jag har tittat på 2 bröllop nyligen och att bara se hur lycklig man kan vara gör att det gör ont i mit hjärta. Kanske kommer jag stå där nån dag och vara lika lycklig men det känns som så låååångt borta.

Till sist vill jag tacka en väldigt kär vän till mig; Jag vill tacka för all stöd jag fått genom åren, all lycka du skänkt till mig. Jag vill tacka för att du än idag orkar stå ut med en som jag. Det finns saker du gjort fel men vem har inte gjort de? Jag  vill att du ska veta att all skuld du lägger på dig själv angående mig, vill jag att du lägger som lycka på dig själv. Och nu vet jag att du tänker ”Ja, jo, visst som om jag skulle kunna göra de?” och jag vet att du inte kan för att du har ett hjärta av guld, men isf lägg den skulden som stöd till mig, och ta hand om dig själv med det stöd du ger mig idag.

Peace out